TNIS f-95, 2001 - 2010
Låååångt jävla sentimentalt inlägg på gång. Jag råder er att inte läsa. Men gör det ändå.
Okej, så idag träffade jag mina 20-nånting vänner systrar för sista gången som en i laget. Det låter så jävla barnsligt att säga detta. Som om man inte kan ha större problem i världen än att sluta i fotboll. Men jag älskar er så jävla mycket att det är svårare än det mesta jag har gjort. Kalla mig barnslig, men det är sant.
Tjejer; 9 år av de 15 jag har levt har vi träffats 3-4 ggr i veckan. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med mig själv nu när det är slut. 9 år är över. Jag kommer fan aldrig få vänner som er igen. Jag kommer aldrig träffa folk som jag kommer gå igenom så mycket med som er. Ni är det bästa laget i världen, ni är dom bästa vännerna i världen och lova att ni aldrig glömmer det.
Fan, jag gråter inte eller något. Barnslig.
Ledare; tack för att ni trodde på oss. Det var jävligt skönt att ha någon som trodde på en när man själv inte gjorde det. Jag kan tänka mig att det är jävligt svårt att hitta lika bra människor som er. Tack tusen gånger igen.
9 jävla år. Dags att växa upp.
Kommentarer
Postat av: Linda
Bästa åren!
Trackback