Ett litet passande Bin Laden - rant.
Kommer ni ihåg 9/11?
Det är uppenbarligen vanligt bland folk i min ålder att minnas den 11 september 2001 väldigt klart. Jag minns ingenting från när jag var 5 annat än ett specifikt tillfälle. Det var då jag stod framför TV:n på övervåningen och såg klipp ifrån flygplanen som flög in i World Trade Center. Det är ett av de starkaste minnen jag har sen jag var så ung. Jag minns allt från det exakta ögonblick, jag minns hur jag kände just då. Och vad fan förväntar man sig, jag var 5! Skulle jag lyckas undgå att bli skräckslagen?
Jag visste vem Usama Bin Laden var innan jag kunde stava mitt eget namn. När jag var liten hade jag en lista över de tre mest ondskefulla männen i världen. Hitler, Saddam Hussein och Bin Laden. Det var ganska naturligt att dessa var de tre männen som jag tveklöst skulle skjuta i nacken om jag fick chansen. Jag såg faktiskt på Saddam Husseins hängning på TV. Tror till och med att det var direktsändning. Det är underligt hur, när man ser rättvisan komma ikapp dessa människor som man hatat så intensivt hela sitt liv, man tappar alla känslor för dom. Inget hat, ingen empati. Det är ganska äckligt egentligen.
Idag dödades Usama Bin Laden, den sista på min lista över världens mest ondskefulla män. Det sägs att hans död inte är att fira och att han hade gjort mer nytta i livet, men jag kan inte klara av att tycka så. Efter att man har sett världens reaktion på 9/11 och blivit påminnd om och om och om igen om mannen som ledde detta dåd som tog livet av nästan 3000 människor, så finns inget medlidande.
Dom kan få klä ut hans lik i kvinniokläder och dingla honom framför det jublande folket, mig kvittar det. Allt jag vet att han skapar mer lycka i döden än någonsin i livet. Inget hat, ingen empati. Där är sanningen.
Det är uppenbarligen vanligt bland folk i min ålder att minnas den 11 september 2001 väldigt klart. Jag minns ingenting från när jag var 5 annat än ett specifikt tillfälle. Det var då jag stod framför TV:n på övervåningen och såg klipp ifrån flygplanen som flög in i World Trade Center. Det är ett av de starkaste minnen jag har sen jag var så ung. Jag minns allt från det exakta ögonblick, jag minns hur jag kände just då. Och vad fan förväntar man sig, jag var 5! Skulle jag lyckas undgå att bli skräckslagen?
Jag visste vem Usama Bin Laden var innan jag kunde stava mitt eget namn. När jag var liten hade jag en lista över de tre mest ondskefulla männen i världen. Hitler, Saddam Hussein och Bin Laden. Det var ganska naturligt att dessa var de tre männen som jag tveklöst skulle skjuta i nacken om jag fick chansen. Jag såg faktiskt på Saddam Husseins hängning på TV. Tror till och med att det var direktsändning. Det är underligt hur, när man ser rättvisan komma ikapp dessa människor som man hatat så intensivt hela sitt liv, man tappar alla känslor för dom. Inget hat, ingen empati. Det är ganska äckligt egentligen.
Idag dödades Usama Bin Laden, den sista på min lista över världens mest ondskefulla män. Det sägs att hans död inte är att fira och att han hade gjort mer nytta i livet, men jag kan inte klara av att tycka så. Efter att man har sett världens reaktion på 9/11 och blivit påminnd om och om och om igen om mannen som ledde detta dåd som tog livet av nästan 3000 människor, så finns inget medlidande.
Dom kan få klä ut hans lik i kvinniokläder och dingla honom framför det jublande folket, mig kvittar det. Allt jag vet att han skapar mer lycka i döden än någonsin i livet. Inget hat, ingen empati. Där är sanningen.
Kommentarer
Trackback
