emmacalling

Jag har nog världens humörsvängningar. Idag när jag inte hade mycket bättre för mig lade jag mig på sängen med min iPod. När låten "Plane - Jason Mraz" kom på kände jag magen vridas och jag började gråta hysteriskt över USA och mitt lag i allmänhet. Sanningen är att jag är så jävla rädd. Vad fan ska hända nu? Om vi går isär, vad händer med oss? Tankarna bara kom sköljandes över mig som kallt vatten. Jag vet inte vad som tog åt mig faktiskt. Jag har nog inte gråtit på förevigt. När jag slutade så satte jag mig upp, torkade ögonen och fixade mig iordning. Jag mår inte ens dåligt eller något. Jag är nog psykiskt sjuk eller något.

Idag på NO:n bröt ett enormt bråk ut emellan en tjej och en kille i klassen. Efter att de eskorterast ut ur klassrummet fortsatte den heta diskussionen mellan killar och tjejer. Ganska underhållande att se på, faktiskt. Alla skrek och kallade varandra namn men väl utanför klassrummet var allt glömt. Våran klass har våran andel av udda lektioner.
På svenskan fick jag något ryck och stal en klasskompis arbets-häfte och jobbade klart det åt honom. Jag skapar som en liten utmaning i mitt huvud att göra klart allt så fort som möjligt. Som i engelskan så jobbar jag i hyperfart och blir klar minst 20 minuter innan alla andra.

Till ett annat ämne så blickade jag igenom mina gamla bilder ifrån London och insåg två saker - 1. fan vad ful jag var. 2. Jag saknar London!
Mina kommande resemål i rätt ordning måste vara:

1. New York
2. London
3. Berlin
4. Amsterdam (HASSSHHH <3)
5. Thailand