Perfektion och Livet
En tanke ploppade just upp i mitt huvud. Jag är så jävla trött på att vara missnöjd med saker.
Du vet hur man tittar på en bild av sig själv och direkt börjar man tänka på vad som är fel med bilden. "min näsa ser lång ut, min arm ser fet ut, jag är kort...". Det värsta är att även om man inte säger det högt så tänker man det.
Jag hatar folk som måste påpeka det minsta fel med bilder på sig själva. Faktum är att jag gör samma sak, bara att jag inte säger det högt hela tiden. Hur jävla svårt ska det egentligen vara att titta på en bild av sig själv och tänka "snyggt."?
Sen allt med hur stressig skolan är och hur jag egentligen ville flytta till Stockholm efter grundskolan och hur jag aldrig kommer träffa min klass som förr. Hur jag kommer se ut på balen och hur jag inte kommer ha råd med både London och Yran och hur mitt hår bleks så mycket under sommaren. Hur mitt rum är tråkigt och hur mina naglar är för korta och hur mina höfter är för breda och hur jag är trött på musiken på min iPod och hur jag är rädd för att bli gammal och hur min profilbild på Facebook är för posad. Jag blir bara helt sjuk på mig själv av att bara skriva det för jag inser hur jobbig jag framstår.
Jag behöver bara ett tillfälle i livet då jag kan sätta mig ned, andas ut och inse att allt är okej. Inte underbart, inte perfekt, bara okej.
Jag mår faktiskt inte dåligt, har mått förvånansvärt fint för att ha stressat som jag gjort de senaste veckorna. Allt är fint, men jag väntar på att livet ska börja. Börjar bli aningen otålig.
Ett litet passande Bin Laden - rant.
Kommer ni ihåg 9/11?
Det är uppenbarligen vanligt bland folk i min ålder att minnas den 11 september 2001 väldigt klart. Jag minns ingenting från när jag var 5 annat än ett specifikt tillfälle. Det var då jag stod framför TV:n på övervåningen och såg klipp ifrån flygplanen som flög in i World Trade Center. Det är ett av de starkaste minnen jag har sen jag var så ung. Jag minns allt från det exakta ögonblick, jag minns hur jag kände just då. Och vad fan förväntar man sig, jag var 5! Skulle jag lyckas undgå att bli skräckslagen?
Jag visste vem Usama Bin Laden var innan jag kunde stava mitt eget namn. När jag var liten hade jag en lista över de tre mest ondskefulla männen i världen. Hitler, Saddam Hussein och Bin Laden. Det var ganska naturligt att dessa var de tre männen som jag tveklöst skulle skjuta i nacken om jag fick chansen. Jag såg faktiskt på Saddam Husseins hängning på TV. Tror till och med att det var direktsändning. Det är underligt hur, när man ser rättvisan komma ikapp dessa människor som man hatat så intensivt hela sitt liv, man tappar alla känslor för dom. Inget hat, ingen empati. Det är ganska äckligt egentligen.
Idag dödades Usama Bin Laden, den sista på min lista över världens mest ondskefulla män. Det sägs att hans död inte är att fira och att han hade gjort mer nytta i livet, men jag kan inte klara av att tycka så. Efter att man har sett världens reaktion på 9/11 och blivit påminnd om och om och om igen om mannen som ledde detta dåd som tog livet av nästan 3000 människor, så finns inget medlidande.
Dom kan få klä ut hans lik i kvinniokläder och dingla honom framför det jublande folket, mig kvittar det. Allt jag vet att han skapar mer lycka i döden än någonsin i livet. Inget hat, ingen empati. Där är sanningen.
Det är uppenbarligen vanligt bland folk i min ålder att minnas den 11 september 2001 väldigt klart. Jag minns ingenting från när jag var 5 annat än ett specifikt tillfälle. Det var då jag stod framför TV:n på övervåningen och såg klipp ifrån flygplanen som flög in i World Trade Center. Det är ett av de starkaste minnen jag har sen jag var så ung. Jag minns allt från det exakta ögonblick, jag minns hur jag kände just då. Och vad fan förväntar man sig, jag var 5! Skulle jag lyckas undgå att bli skräckslagen?
Jag visste vem Usama Bin Laden var innan jag kunde stava mitt eget namn. När jag var liten hade jag en lista över de tre mest ondskefulla männen i världen. Hitler, Saddam Hussein och Bin Laden. Det var ganska naturligt att dessa var de tre männen som jag tveklöst skulle skjuta i nacken om jag fick chansen. Jag såg faktiskt på Saddam Husseins hängning på TV. Tror till och med att det var direktsändning. Det är underligt hur, när man ser rättvisan komma ikapp dessa människor som man hatat så intensivt hela sitt liv, man tappar alla känslor för dom. Inget hat, ingen empati. Det är ganska äckligt egentligen.
Idag dödades Usama Bin Laden, den sista på min lista över världens mest ondskefulla män. Det sägs att hans död inte är att fira och att han hade gjort mer nytta i livet, men jag kan inte klara av att tycka så. Efter att man har sett världens reaktion på 9/11 och blivit påminnd om och om och om igen om mannen som ledde detta dåd som tog livet av nästan 3000 människor, så finns inget medlidande.
Dom kan få klä ut hans lik i kvinniokläder och dingla honom framför det jublande folket, mig kvittar det. Allt jag vet att han skapar mer lycka i döden än någonsin i livet. Inget hat, ingen empati. Där är sanningen.
"jag tar lite handkräm istället"
Idag hade vi ett mentorsmöte, aningen meningslöst då hela klassen glömt bort det och åkt hem, då min mentor babblade på om lycka i livet. Kall och okänslig som jag är så finner jag oftast hennes tal ostiga och töntiga, men just idag blev jag riktigt glad av hennes prat. Temat var ju såklart Carpe Diem vilket är lite allmänt trevligt och hon pratade om ur utseende förlorade betydelse ju äldre man blir(vilket jag hoppas att det ligger något i) och hur man absolut inte kommer döma personen man gifter sig med på utsidan. En liten fin tanke bara!
Idag köpte jag äntligen den jävla Abbey Road tröjan jag spanat in. Min motivering var: "Om The View kommer till Peace and Love kan jag skrika och göra såhär(skaka på bysten)". Lite heat of the moment-tänkande bara. Alltid fint.
Idag köpte jag äntligen den jävla Abbey Road tröjan jag spanat in. Min motivering var: "Om The View kommer till Peace and Love kan jag skrika och göra såhär(skaka på bysten)". Lite heat of the moment-tänkande bara. Alltid fint.
Hej framtida Emma!
Tjohej! Idag, den 19/2-11, påpekade min storasyster Johanna att jag har lätt att förälska mig i städer. Detta råkar vara sant.
Jag är född och uppvuxen i en förort till Sveriges 17-något största stad. Kanske är det för att Eskilstuna är en synnerligen död stad, kanske är det för att jag känner mig rebellisk och upprorisk eller kanske är det för att jag har rest mycket i mina unga år och faktiskt fått se städer världa att nämna, men jag råkar vara en enorm slav för stora städer. Från Stockholm till London till New York och jag faller pladask för stora städer, min stora dröm att få bo mitt i vimlet av lysande taxibilar och stressade människor.
Detta är anledningen till att jag nästan kissar på mig när jag ser bilder tagna från högt uppe i Empire State Building eller av Piccadilly Circus. Allt ser så levande ut och jag blir uppspelt över rörelsen och stämningen. Usch, storstäder gör mig pirrig i magen.
Jag är född och uppvuxen i en förort till Sveriges 17-något största stad. Kanske är det för att Eskilstuna är en synnerligen död stad, kanske är det för att jag känner mig rebellisk och upprorisk eller kanske är det för att jag har rest mycket i mina unga år och faktiskt fått se städer världa att nämna, men jag råkar vara en enorm slav för stora städer. Från Stockholm till London till New York och jag faller pladask för stora städer, min stora dröm att få bo mitt i vimlet av lysande taxibilar och stressade människor.
Detta är anledningen till att jag nästan kissar på mig när jag ser bilder tagna från högt uppe i Empire State Building eller av Piccadilly Circus. Allt ser så levande ut och jag blir uppspelt över rörelsen och stämningen. Usch, storstäder gör mig pirrig i magen.
Dag 19 – En bild på det jag köpte senast.
Har inte köpt något på aplänge. Antagligen B&J för en vecka sedan!
Dag 18 – Vad jag åt idag.
Haha, jag dricker typ alltid drickyoghurt när jag måste få i mig något fort. Idag hade jag nationella prov OCH IGCSE- NO så jag drack två flaskor drickyoghurt. Sedan mådde jag lite illa.
Dag 17 – En person jag vill byta liv med för en dag – och varför.
Det är sjukt, jag har känt killen i snart 4 år och ändå är han så sjukt reserverad att jag knappt vet någonting om honom! Dessutom skulle jag få en chans att vara riktigt rolig mot någon av hans killkompisar, typ en överaskande kyss helt plötsligt! MWAHAHAHAHAAA!
Dag 16 – Innehållet i min väska.
Jag orkar inte fota min väska så istället får vi titta på mina syskon och jag när vi var unga!
I min väska har jag typ svenska-böcker, franska-böcker, IGCSE-Engelska & IGCSE-Kemi. Antagligen mina nycklar och plånbok också. Möjligtvis ett par strumpor när jag tänker efter...
Dag 15 – Någonting jag ångrar.
Förutom den hemska färgningen, haha, så ångrar jag att jag gick ut på plan innan uppvärmningen och gjorde illa foten. Det förstörde konserten för mig ganska hårt. Det var en underbar dag, men den hade antagligen varit bättre om jag inte stått så långt bak på en fot!
Det var ju så jävla nära.
Dag 14 – En bild på mig själv för ett år sen.
Emma och Ida i New York, 18/10 - 09
Dag 13 – Mitt drömbröllop.
Stranden vid solnedgången, kort klänning(ar) och/eller skjorta och jeans.
Juicebox
Jag fördömer personen som klipper bort Julian Casablancas som suger kuk. Inte bokstavligen, men duvet.
I äm Willä, änd I'm fråm Äskilstuna!
Jag har setat ned för länge.
Vi borde gö något sen.
Fortsätt dansa märs jag steker korv här borta.
Eskilstunska är en fin dialekt.
(Behöver BTW ta mig en diskussion med fröken Celine Jacobs!)
Vi borde gö något sen.
Fortsätt dansa märs jag steker korv här borta.
Eskilstunska är en fin dialekt.
(Behöver BTW ta mig en diskussion med fröken Celine Jacobs!)
Dag 12 – En bild på ett ställe jag vart på.
Jag fick syn på mina England-bilder och jag älskar London. Typ så.
